Ja, det kan man ju lugnt säga att vi var idag, jisses.
Åkte till stallet vid 09:30, skulle rida med Tessan (ägaren) idag.
När jag kom dit så sa hon att hon bara hinner rida en kort sväng.
Men det gjorde inte mig något, är skönt att ta en kort tur ibland.
Jag red på Calle och hon red på Wille, en connemara som står där.
En tur som skulle vara ca 45 minuter slutade på 3 ½ timme!!!
Vi red kort och gott vilse i skogen, vi trodde aldrig att vi skulle komma hem.
Det finns en grusväg man kan följa och som blir en lagom runda att rida.
Hon (ej Tessan) som äger Wille sa att hon hade ridit en väg som var jättebra.
Så vi följde ju grusvägen, var bara det att vi följde vägen åt fel håll.
Det kom grusväg, efter grusväg, efter grusväg, vi visste inte vart vi var.
Och när vi hade ridit två-tre mil redan, så kom vi ut på en asfaltväg.
Då stannade vi en bil och frågade åt vilket håll Kalbo låg, och det visste de.
De sa att det inte låg så långt bort.. Inte så långt bort?! En mil senare var vi hemma.
Fy fan, världens längsta ridtur och ont hade man i baken och stelt i benen.
Kunde ju knappt stå på benen när vi väl var hemma och hade hoppat av hästarna.
Men vi hade lite kul också, haha. Vi skrattade lite åt händelsen, aldrig mer, sa vi.
Ska egentligen rida imorgon också, men Calle får vila imorgon, lika bra det.

Åka till jobbet om en timme också, kanske tar med mig datorn.
Ganska skönt att åka till jobbet och veta att man får sova på natten.
Och få betalt också, haha. Inte illa det faktiskt.
Vad gör ni ikväll då? :)