hosta.
Datum: 2006-01-31 @ Tid: 06:53:33
Klockan 14:30.
Nu mår jag bättre iallafall, har t.o.m städat mitt rum. Bytt gardiner, dammsugit och dammat lite.
Det behövdes, vill jag lova. Jisses, så dammigt det var *host*.
Plus att jag rensade ur min garderob, tog bort kläder jag inte kan ha längre. Var bara några tröjor och ett par jeans, så det finns kläder kvar iallafall, hehe.
Ocn nu är jag så sugen på iskall apelsin fanta, kanske går och köper det sen.
Saknar dig, Daniel.
Klockan 06:53.
Idag stannar jag hemma från skolan, sådan hosta jag har och sådan huvudvärk.
Så jag ringde läraren för c:a 10 minuter sedan och sa att jag inte kommer idag men imorgon.
Igårkväll kändes det för en stund som att jag hade fått tillbaka min gamla Daniel igen, när vi pratade på msn.
Jag fick reda på lite mer vad som rör sig i ditt huvud, och jag mådde genast bättre.
Jag hoppas vi kan bygga upp allting igen till något underbart bra. Tillsammans!
Och på lovet ska jag till dig, så vi får chans att umgås och prata. Slippa stressa.
Idag stannar jag hemma från skolan, sådan hosta jag har och sådan huvudvärk.
Så jag ringde läraren för c:a 10 minuter sedan och sa att jag inte kommer idag men imorgon.
Igårkväll kändes det för en stund som att jag hade fått tillbaka min gamla Daniel igen, när vi pratade på msn.
Jag fick reda på lite mer vad som rör sig i ditt huvud, och jag mådde genast bättre.
Jag hoppas vi kan bygga upp allting igen till något underbart bra. Tillsammans!
Och på lovet ska jag till dig, så vi får chans att umgås och prata. Slippa stressa.
Och då hoppas jag att vi kan åka och se Lilla Kyckligen på bio, han verkar så cool.
Tänk att sitta i biomörket och gosa tillsammans, hihi.
Jag älskar dig, Daniel.
Tänk att sitta i biomörket och gosa tillsammans, hihi.
Jag älskar dig, Daniel.
I’ll be your angel in your darkest night.
I’ll be your destiny waiting by your side.
I’ll be the sunshine when you're feeling blue.
I’m always here for you.
Klockan 14:30.
Nu mår jag bättre iallafall, har t.o.m städat mitt rum. Bytt gardiner, dammsugit och dammat lite.
Det behövdes, vill jag lova. Jisses, så dammigt det var *host*.
Plus att jag rensade ur min garderob, tog bort kläder jag inte kan ha längre. Var bara några tröjor och ett par jeans, så det finns kläder kvar iallafall, hehe.
Ocn nu är jag så sugen på iskall apelsin fanta, kanske går och köper det sen.
Saknar dig, Daniel.
halvår idag.
Datum: 2006-01-30 @ Tid: 07:14:13
Jaha, nu har man haft rast sedan 09:40 och så börjar man inte förrän 12:40 igen *mummel*
Ingen religion idag tydligen. Kunde ju ha informerat lite bättre om det kanske.
Sitter här i en sal helt ensam och har skrivit min bokrecension, så nu är den klar också.
Trodde inte jag skulle bli klar, men igårkväll så började jag att läsa boken och så tog det c:a en timme att läsa ut den. Var ju inte så många sidor precis, 133 för att vara exakt och ganska stor text. Så inte underligt att det gick snabbt att läsa ut den - Singoalla heter boken förresten.
Vi ska prata om boken som vi läst på svenskan idag, så var ju tvungen att bli klar. Fast om jag inte hade blivit det så skulle jag ha sagt som det är / var till läraren. Att jag inte orkat nånting de senaste dagarna.
Igårkväll när jag skulle lägga mig och börja läsa så började jag tänka på hur sportlovet kommer att bli?
Om jag kommer vara hemma hela veckan eller om jag kommer vara hos Daniel?
Han kanske inte vill ha mig där om han inte tänkt klart, och han kanske inte vill ha mig där även fast han har tänkt klart. Och det kanske kommer kännas dumt att vara där om vi går skilda vägar sen?
Jag vet verkligen inte, men det är väl sånt som märks om några veckor.
Jaa, idag har Daniel och jag varit tillsammans i ett halvår. Det kunde ju kännas bättre.
Men nu är det ju som det är, inte så mycket man kan göra åt det.
Grattis på halvårsdagen iallafall, min älskade Daniel.
Men nu är det ju som det är, inte så mycket man kan göra åt det.
Grattis på halvårsdagen iallafall, min älskade Daniel.
Jaha, nu har man haft rast sedan 09:40 och så börjar man inte förrän 12:40 igen *mummel*
Ingen religion idag tydligen. Kunde ju ha informerat lite bättre om det kanske.
Sitter här i en sal helt ensam och har skrivit min bokrecension, så nu är den klar också.
Trodde inte jag skulle bli klar, men igårkväll så började jag att läsa boken och så tog det c:a en timme att läsa ut den. Var ju inte så många sidor precis, 133 för att vara exakt och ganska stor text. Så inte underligt att det gick snabbt att läsa ut den - Singoalla heter boken förresten.
Vi ska prata om boken som vi läst på svenskan idag, så var ju tvungen att bli klar. Fast om jag inte hade blivit det så skulle jag ha sagt som det är / var till läraren. Att jag inte orkat nånting de senaste dagarna.
Igårkväll när jag skulle lägga mig och börja läsa så började jag tänka på hur sportlovet kommer att bli?
Om jag kommer vara hemma hela veckan eller om jag kommer vara hos Daniel?
Han kanske inte vill ha mig där om han inte tänkt klart, och han kanske inte vill ha mig där även fast han har tänkt klart. Och det kanske kommer kännas dumt att vara där om vi går skilda vägar sen?
Jag vet verkligen inte, men det är väl sånt som märks om några veckor.
Men på ett sätt kanske det skulle vara bra att vara där och bara prata ut om allt, och inte bara ses en dag eller så för att prata? .. Eller vad tror ni / du?
Om man ses en hel vecka kanske man kan prata ut ordentligt och komma fram till något vettigt?
Jag bestämmer inte hur det kommer att bli den veckan, det får du bestämma. Du gör det som känns bäst för dig.
Uppdaterat klockan 19:50.
Pjuh, äntligen hemma från stan. Varit där med syrran idag, sen har jag varit hos henne en stund också.
Vi åt köttfärssås & spaghetti, mums.
Men nu är jag hemma igen, med sex stycken nya filmer.
Hans och Hennes , Kalenderflickorna , Jalla Jalla , Björnbröder , Hitta Nemo & A Cinderella Story.
Blir att se på mycket film i veckan, men vad gör det?
Jag är ju en filmälskare, köper film praktiskt taget varenda gång jag är på affären.
Önskar bara att DU var här och såg de med mig, ligga i sängen och mysa tillsammans.
Kommer vi någonsin göra det igen?
Har haft min rosa luvtröja på mig idag som du valde ut åt mig. Så mjuk och go.
Jag bestämmer inte hur det kommer att bli den veckan, det får du bestämma. Du gör det som känns bäst för dig.
Uppdaterat klockan 19:50.
Pjuh, äntligen hemma från stan. Varit där med syrran idag, sen har jag varit hos henne en stund också.
Vi åt köttfärssås & spaghetti, mums.
Men nu är jag hemma igen, med sex stycken nya filmer.
Hans och Hennes , Kalenderflickorna , Jalla Jalla , Björnbröder , Hitta Nemo & A Cinderella Story.
Blir att se på mycket film i veckan, men vad gör det?
Jag är ju en filmälskare, köper film praktiskt taget varenda gång jag är på affären.
Önskar bara att DU var här och såg de med mig, ligga i sängen och mysa tillsammans.
Kommer vi någonsin göra det igen?
Har haft min rosa luvtröja på mig idag som du valde ut åt mig. Så mjuk och go.
tankar.
Datum: 2006-01-29 @ Tid: 16:09:21
Igår hade jag några vänner hos mig, eller rättare sagt vi var i syrrans lägenhet.
Vi kollade på film och åt tacos. Det var kul och gott.
Sist jag var i syrrans lägenhet var tisdag-onsdag (24-25 januari) när Daniel var här för att prata.
Det väckte minnen, det kändes i hjärtat när jag kom dit.
Men jag försökte att inte tänka på vad som hade hänt där några dagar innan, men hur lätt var det?
När jag satt i soffan, och tänkte tillbaka vad som sagts där så kände jag tårarna brännas inom mig.
Men jag höll tillbaka de, jag var ju med mina vänner. Och bara för att jag mår dåligt ska inte de behöva lida för det. Den här kvällen skulle vara en rolig kväll för oss, slippa tänka på allt annat.
Men det var nog bra för mig att umgås lite och äta lite gott. Har knappt ätit nånting de här senaste dagarna, jag har gått ner säkert 3 kg eller något sånt. Jag klagar inte på att gå ner i vikt, men det är ju på fel sätt.
Jag har absolut ingen matlust, jag har inte lust med någonting egentligen men jag måste försöka vara stark. Jag fick iallafall ner två tacos, gick sakta men säkert.
Men iallafall, det var kul igårkväll. Sjöng lite kareoke också, snacka om att min hals inte är som den ska idag. Gör lite ont när jag sväljer, men jag får ju skylla mig själv.
Varför kan jag inte vara så som jag är bland mina vänner, bland dina??
Då skulle allt ha varit så mycket enklare, och vi skulle slippa det här som händer nu!!
Känns som att så fort jag säger något till dig så blir allting värre, kanske det blir också.
Du säger att saker har förändrats / komplicerats men att dina känslor finns kvar. Men jag förstår inte vad som har hänt. Och jag kommer aldrig förstå vad som har hänt förrän du berättar det.
Varför är jag så blyg?
Varför vågar jag inte?
Varför, varför, varför?
Jag satt i soffan igårkväll / inatt och hade skrivit ett sms, men jag vågade inte skicka det till dig!
Jag satt säkert 5-10 minuter och bara ville sända iväg det, men så kom jag och tänka på att du kanske inte ville ha ett sms, där det stod en massa gulliga saker. Eftersom du inte kan tänka så.
Jag har ju lovat dig att vara ifred, men det är så svårt!!
Du betyder ju allt för mig, Daniel. Och tanken på att förlora dig knäcker mig.
Och sen på natten när vi skulle sova, så hände samma sak igen. Ett sms var klart för att sändas, men så kom den där tanken igen att: Nej, han måste vara ifred. Skicka inte.
Och så skickade jag inte det sms:et heller, som jag så gärna ville skicka.
Men vad hjälper det om jag skickar ett sms där det står allt som du vet att jag redan känner för dig??
Det hjälper absolut ingenting, ingenting jag gör eller säger kan göra allt bra för tillfället. INGENTING!!!
Jag ville / tänkte ringa dig också. Men det skulle väl ha varit ännu värre.
Jag kan bara gå runt här och vänta, vänta, vänta!
I'm not afraid to go backwards and fix what we broke.
My gaze falls behind, you make desire seem so easy.
I hold off sleep, it's so silent without you here.
Don't give up now, it would all be for nothing.
Vi kollade på film och åt tacos. Det var kul och gott.
Sist jag var i syrrans lägenhet var tisdag-onsdag (24-25 januari) när Daniel var här för att prata.
Det väckte minnen, det kändes i hjärtat när jag kom dit.
Men jag försökte att inte tänka på vad som hade hänt där några dagar innan, men hur lätt var det?
När jag satt i soffan, och tänkte tillbaka vad som sagts där så kände jag tårarna brännas inom mig.
Men jag höll tillbaka de, jag var ju med mina vänner. Och bara för att jag mår dåligt ska inte de behöva lida för det. Den här kvällen skulle vara en rolig kväll för oss, slippa tänka på allt annat.
Men det var nog bra för mig att umgås lite och äta lite gott. Har knappt ätit nånting de här senaste dagarna, jag har gått ner säkert 3 kg eller något sånt. Jag klagar inte på att gå ner i vikt, men det är ju på fel sätt.
Jag har absolut ingen matlust, jag har inte lust med någonting egentligen men jag måste försöka vara stark. Jag fick iallafall ner två tacos, gick sakta men säkert.
Men iallafall, det var kul igårkväll. Sjöng lite kareoke också, snacka om att min hals inte är som den ska idag. Gör lite ont när jag sväljer, men jag får ju skylla mig själv.
Varför kan jag inte vara så som jag är bland mina vänner, bland dina??
Då skulle allt ha varit så mycket enklare, och vi skulle slippa det här som händer nu!!
Känns som att så fort jag säger något till dig så blir allting värre, kanske det blir också.
Du säger att saker har förändrats / komplicerats men att dina känslor finns kvar. Men jag förstår inte vad som har hänt. Och jag kommer aldrig förstå vad som har hänt förrän du berättar det.
Varför är jag så blyg?
Varför vågar jag inte?
Varför, varför, varför?
Jag satt i soffan igårkväll / inatt och hade skrivit ett sms, men jag vågade inte skicka det till dig!
Jag satt säkert 5-10 minuter och bara ville sända iväg det, men så kom jag och tänka på att du kanske inte ville ha ett sms, där det stod en massa gulliga saker. Eftersom du inte kan tänka så.
Jag har ju lovat dig att vara ifred, men det är så svårt!!
Du betyder ju allt för mig, Daniel. Och tanken på att förlora dig knäcker mig.
Och sen på natten när vi skulle sova, så hände samma sak igen. Ett sms var klart för att sändas, men så kom den där tanken igen att: Nej, han måste vara ifred. Skicka inte.
Och så skickade jag inte det sms:et heller, som jag så gärna ville skicka.
Men vad hjälper det om jag skickar ett sms där det står allt som du vet att jag redan känner för dig??
Det hjälper absolut ingenting, ingenting jag gör eller säger kan göra allt bra för tillfället. INGENTING!!!
Jag ville / tänkte ringa dig också. Men det skulle väl ha varit ännu värre.
Jag kan bara gå runt här och vänta, vänta, vänta!
I'm not afraid to go backwards and fix what we broke.
My gaze falls behind, you make desire seem so easy.
I hold off sleep, it's so silent without you here.
Don't give up now, it would all be for nothing.
varför?
Datum: 2006-01-28 @ Tid: 12:15:28
Varför händer det här?
Jag klarar knappt av det.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont inom mig.
Allt jag vill är att allt ska bli bra igen!
Men vi kan inte veta om du inte ger oss en till chans.
Men jag kan inte begära att du ska försöka igen, men jag kan ju önska.
Du är det bästa som någonsin hänt mig, och jag vill inte förlora dig.
Det vi har / har haft betyder för mycket för mig. Du betyder för mycket för mig.
Så snälla, kom tillbaka till mig!
Jag hoppas att det inte tar en månad det här breaket som du ville ha för att tänka.
Jag vet redan vad jag vill och vad som är bäst för mig. Och det är du.
Jag älskar dig mest av allt, Daniel. ♥
Och nej, det handlar INTE om otrohet!
Jag klarar knappt av det.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont inom mig.
Allt jag vill är att allt ska bli bra igen!
Men vi kan inte veta om du inte ger oss en till chans.
Men jag kan inte begära att du ska försöka igen, men jag kan ju önska.
Du är det bästa som någonsin hänt mig, och jag vill inte förlora dig.
Det vi har / har haft betyder för mycket för mig. Du betyder för mycket för mig.
Så snälla, kom tillbaka till mig!
Jag hoppas att det inte tar en månad det här breaket som du ville ha för att tänka.
Jag vet redan vad jag vill och vad som är bäst för mig. Och det är du.
Jag älskar dig mest av allt, Daniel. ♥
Och nej, det handlar INTE om otrohet!
